gör vi på söndag. Jag har en med skogsmotiv framför datorn, vi har en med blad att dra av och jättesiffror på köksväggen så att maken ska se den, en som ligger bredvid brödrosten i köket där viktiga möten och tider skrivs upp (om man har tur) och så en bredvid makens fåtölj vid tv:n och den har bilder från Stockholms spårvägar året som kommer. Och sen har jag en pytteliten i väskan också. Så det finns många möjligheter att det blir rätt och en hel del chanser att det blir fel också.
Men ett nytt årtal ändå. Och möjligen samlar jag ihop mig till en egen liten årskrönika i morgon, och det är klart att katastrofiska jag kan tänka mycket som kan bli ännu värre under året som kommer, det kan jag visst. Men det hände rätt mycket förfärliga saker under 2011, saker jag aldrig hade kunnat föreställa mig för ett år sen. Blodet droppar fortfarande kan man säga. Möjligen bidrog detta år ytterligare till förmågan att tänka just katastrofer. Men jag ställer mig prydligt och ordentligt nånstans mitt i högen för att inte synas.