stup i ett. Flamskvävnad, knyppling, trasmattor, möbeltyg, damastdukar, stickning – alltihop. Så jag har nästan aldrig försökt, jo jag kan sticka vantar, typ. Och mamma broderade lakan med hardangersöm (?) för väldigt länge sen. Aldrig använda. Så häromdan fick jag nån sorts tanke att jag kanske kunde göra gardinkappor av dom. Fast nu har jag betraktat projektet och börjat misströsta. Det känns som om gardinerna liksom kommer att uppsluka mig. Alla detaljer som måste tänkas ut, och dom tre fönstren är förstås inte lika breda heller.
Men nu ligger tygmassorna där på ett lite anklagande sätt. Alla dessa saker som ligger i lådor, som borde tas om hand, nån gång av nån. Men är jag nån? Det känns lite tveksamt.