förstås. Jag vägde påsen med grötmjöl (grovt rågmjöl, om nu nån har missat det) och den vägde 83 g, och då var den spännande frågan hur mycket själva påsen vägde. Men jag klarar ju inte living on the edge hur som helst, så jag samlade ihop mig och gick till coop och köpte mer mjöl. Så var det löst. Frukostvanor är allvarliga saker. Och av lite olika skäl påminde vi oss i dag mannen som bodde på samma studentboende som maken med mycket annorlunda frukostvanor. Han hällde gelehallon i tallriken och så flingor och lite mjölk på det, och så köpte han nougat i kilopack och skar 3 cm tvärsöver, så det såg ut ung som en vanlig macka. Och nej, jag vet inte hur han ser ut i dag, eller ens om han har ändrat vanor.
Nu har jag förresten ställt om våra tre timrar till mera mörker. På något underligt sätt skulle det behövas mer än en timme.
Det går an att ha lite gröt i huvudet också och uttrycka sig lite besynnerligt. Jag har förstås inte ställt om timrarna till mera mörker, jag ställt om dom för att det är mera mörker till mer ljus, dvs lamporna lyser längre. Fast det fattade ni förstås.
oktober 31, 2011 at 9:23 f m
Nä. Jag fattade ingenting. Alls. Jo, det där med gröten hängde jag med på…
oktober 31, 2011 at 9:55 f m
Man får vara glad för det då…
oktober 31, 2011 at 10:07 f m
Inte ens en sån gottgris som jag tycker att den där gelehallonfrukosten låter lockande.
oktober 31, 2011 at 11:24 f m
Nä visst var det lite äckligt? Men han åt med god aptit…