är det i dag. Och pappa har varit död länge, men det är hans födelsedag. Mamma försökte spara dom sista jordgubbarna till tårtan i dag, alltid. Det händer fortfarande att jag ser nån dödsannons för någon som var född samma år som han, och jag tänker att jag hoppas deras nära har tagit vara på alla åren.
Allt jag inte fick dela med pappa. Det är en stor saknad ofta. Allt jag hade velat fråga. Och aldrig mer någon som kunde klappa mig så tryggt på axeln, pappas varma händer. Jag gick sist ur rummet han dog i och jag steg fram och lade min hand över hans. Och sen gick jag korridoren bort därifrån och tittade ner på mina svarta stövlar och den rostbruna klänningen. Jag tog aldrig på mig den mer. Och i dag är hans födelsedag. Om två dagar min Äldstas. Jag missade lite där.
Vi äter hallon i kväll. Många hallon plockades i min barndom.
juli 30, 2011
Min pappas födelsedag
Posted by tigerliljan under Historia | Etiketter: också en sorg |[2] Comments
juli 30, 2011 at 9:27 e m
Men inte de ikväll väl?
Ibland kommer man på sig med små detaljer, från sin barndom. Tänk alla dem som inte haft nån pappa alls att se upp till….tänker jag i den något svala kvällen. Medan jag väntar på mina gäster, som gick för att bada kl 20:00. Hoppas de hinner hem före mörkret.
juli 30, 2011 at 9:33 e m
Jag vet att många har haft och har svåra relationer till föräldrar (mamma var något mer komplicerad, men där tycker jag att jag är vuxen och får hantera det som det nu var) – men pappa var en underbar far för mig. Saknad och älskad.
Och det låter som ett långt bad…