i min omgivning talade jag med en lång stund i dag. Det är en gåva att det finns människor att lita på.
Alla frågor lyckas vi inte lösa, ibland kommer det rentav nya. Och så ska det vara när man talar med nån som är bra. Det är vad jag menar med förtroende.
Lögn diskuterade vi. Kan någon, efter att ha ljugit rätt rejält, bara gå vidare? Måste man rensa för att bli en hel människa igen? Lögnen är ju inte bara ord som hoppat ur munnen, lögnen påverkar andra. Dom som tror på lögnaren kan i sin tur hamna i situationer när man gör andra illa, det blir ringar på vattnet, en härva som blir så intrasslad att ingen ser tråden till slut.
Att hålla sig till sanningen kan vara smärtsamt på kort sikt, men för min enkla själ känns det som en vinst på lång sikt. Att inte tala om den sista dagen. Barmhärtigheten är stor, ingenting finns som inte kan förlåtas. Jag kanske inte kan, men erkänd lögn kan lämnas, förgiftar inte längre tillvaron. Jag längtar efter frid.