- dvs jag sitter ner förstås. Solen skiner, maken är antiseptisk (nå ja), toaletten är skurad och jag ska försöka att inte tro att jag kan allt. Lagom – att det ska vara så svårt. Men det är ju så att detta evinnerliga ‘lagom’ ser så olika ut, olika dagar. Och i dag är lagom det samma som ganska lite.
Det blir lasagne till lunch (egen, inte familjen Dafgårds). Och sen får jag cykla och handla. Det är en lyx, bara det. Att kunna cykla i solen. Maken antydde att han ville lyssna på vårsånger på torget i kväll, men jag undrar om han tycker det när det är dags. Och jag vet inte om jag tycker det, men det är vackert med körsång. Fast hos oss sjunger man alldeles bredvid järnvägsspåren, och det kommer alltid nåt tåg mitt i. Långt godståg, för det mesta, och kören sjunger tappert på.