på mig själv. Jag orkar inte. Nada. I morgon skulle vi åkt till goda vänner och ätit gott och umgåtts. Men jag orkar inte.
Att ställa in är inte min grej. Och jag minns någon som tyckte att jag ägnade mig åt självömkan. Den som sa’t va’t, kan jag tänka, men det hjälper inte nu.
Det hjälper inte särskilt att dagen började med att jag spillde marmelad på mina alldeles nytvättade byxor.
Men när det nu är så att med en stor suck tänker på att jag måste röja upp på diskbänken, och att det nästan är oöverstigligt, så ska jag kanske ägna mig åt att ha en helt vanlig dag i morgon. Jag kan tillägga att på diskbänken ligger alla dom stackars mögliga jordgubbar jag köpte i förmiddags för att mysa till det i kväll, men naturen ville inte. Den slog tillbaka. Vad gör man?