Att skjuta upp är jag jättebra på. En rejäl deadline är vad som behövs. Då kan vad som helst hända. Men nu har jag fått till detaljer i a f. En så enkel sak som att klippa naglarna kan ta ett par dar i mental förberedelse, men nu är det gjort. Stört? Ja då. Och?
Och inglasade balkongen. Jag får väl säga att skillnaden är inte så synbar, en stund hade jag vilda planer att skaffa en ny matta där också – eller ännu värre – köpa små träfyrkanter på IKEA och lägga ihop. Men nej, det gäller att vara realist också. Jag har planterat om apelsinträdet, slängt en pelargon, kapat två till oigenkännlighet, höjt en lampa, slängt plastkrukor, som jag aldrig skulle använda, rensat och dammsugit och jag är väldigt nöjd med att veta att det är gjort. Nu kan solen komma. Och sladdarna är omorganiserade, så maken kan gå ut där utan att riskera att trassla in käppen och ramla. En sorts dagsverke. Och nu kan jag snart rulla till lilla kyrkan i skogen, på nya sommardäck. Vinterdäcken påstås räcka en säsong till. Men dit är det långt. Väldigt långt.