En alldeles vanlig dag

när inget särskilt händer, kan tacksamhet för just det vara stor. Tröttheten är också stor, men tacksamheten finns.
Och världen, där det andra händer, finns hela tiden alldeles nära. När jag läser bönerna vid Vespern -

För alla förtvivlade och kärlekslösa, för alla fåfänga och avundsamma, för alla hatiska människor – låt oss bedja till Herren
För våra fiender och vedersakare och för alla våra vänner, välgörare och kära – låt oss bedja till Herren
För alla döende, vilkas stund nu är inne – låt oss bedja till Herren
För alla dem som saknar någon som i kärlek tänker på dem, för alla dem som människor förskjutit – låt oss bedja till Herren
För alla dem vi själva gjort bedrövade – låt oss bedja till Herren
För alla föräldrar och barn som bevisar varandra för litet kärlek – låt oss bedja till Herren
Att vi må bli befriade från sorg, nöd och ångest – låt oss bedja till Herren
Att Skaparen till sin ära måtte nyskapa oss till sin avbild – låt oss bedja till Herren

Sorgen och glädjen, tacksamheten och förtvivlan. Mitt liv och allas. Och i morgon en ny dag, beredskap för vad som kommer då. Och jag vet att jag inte är ensam.