på en besynnerlig dag. Jag ska bara stänga av tv:n när jag låser och släcker undervåningen. Och då är en mycket älskad vän i närbild och reder, på sitt vanliga vänliga eleganta sätt ut komplicerade frågor. Och jag får en flashback till då, för mycket länge sen, då han och jag och maken och några till fikade varje dag. Sån gåva det var, så roligt vi hade, bisarr humor och galna historier och en del allvar då också. Och mitt emot honom sitter någon som jag kände föräldrarna, lik både sin enorme far och den blida mamman. Dom ledde den första resan vi gjorde till Rom. Och hans mammas bön, som jag läser varje kväll:
Moder Maria, nu i din famn lägger jag all min oro. Bed om friden i Jesu namn, hjälp mot tvivel och otro. Bed för mitt hus, om glädje och ljus. Bed ock för dem, som inte har hem och dem som vilse fara. I Jesu namn oss bevara. AMEN.
All min oro.
