som jag saknar i mitt liv. Vi har aldrig träffats irl, men det betyder mindre.

Systrarna Annica och Ela. Båda vackra och kloka. Annica, varm och rolig, fantastiska bilder på hennes fina barn, kloka inlägg. Vi fick vara med på hennes bröllop, så generöst. Och Ela, med vacker dotter och boan Alfons. Skruvade formuleringar som man både grät och skrattade med, och en tröstare när livet kunde vara urdjävligt. Hon kunde och visste.

Fru Kaos, en av dom första bloggar jag började läsa. ‘I dag har jag haft fyra personers bajs under naglarna’ – en oförglömlig formulering. Och filmen när hon kokade gulaschsoppa mitt i natten. Sen övergick kaoset med hund, man och två barn i ett annat, inte så lättformulerat kaos. Jag respekterar att punchlinens drottning avslutar den delen av sitt liv.

Men Tingeling, Tinglan – ljuvlig, underbar, rolig. Att hon ska behöva känna sig tvungen att sluta för att småsinta människor är elaka, det är bara obeskrivligt förfärligt. Mer Ting åt folket skulle jag vilja säga. Världen skulle bli lite bättre då. Faktiskt.

Under en förfärlig period av mitt liv försökte ett par personer få mig att omedelbart stänga ner. Jag ansågs vara ‘för mycket’, för utlämnande av några som valde att missuppfatta det mesta. Men min sorg är min, min glädje kan jag dela och den som inte trivs – gör något annat! Makramé eller frimärkssamling eller ryska modernister, jag skiter i vilket – men låt andra vara i fred. Och jag är arg nu. Och ledsen. Käraste Ting!