Då har jag legat på golvet lite då. På knä bredvid mitt work in progress. Så just den delen som var utströdd där är klar nu och också insatt i en hylla. Och ett visst mått av inspiration över böcker och papper ramlade över mig, så risken finns att jag kommer att dra ut ena boken igen i morgon och fortsätta med en ny del av mera papper. Men nu har jag funderat bättre och blir mer systematisk. Enklare att hitta tankarna då. Det känns roligt. Det är den heliga Birgittas Himmelska Uppenbarelser jag gräver runt i. Närhet trots avstånd i tid och rum. Att hon visste mycket om de plågor och glädjeämnen som alla människor har, känns så starkt. Det är stort att få dela någon annans tankevärld.
Fast jag har lite ont i knäna och funderar på om det nog är enklare att sitta på en stol i fortsättningen. Det värsta är att jag börjar och tänker – jag ska bara titta lite – och sen har det gått en halvtimme och knäna skriker upprört. Man får lyssna på sin åldrande kropp också.