får ofta dumt svar. Jag vet. Men det hjälper inte – alltså – dagens dumma fråga till maken: – ‘jag vet att du kanske inte ser så bra, men ser det anstötligt ut bakifrån, att jag har stora valkar och så, på ryggen???’. Och makenstackarn – det finns bara fel svar, och jag vet det – tittade och sa diplomatiskt – ‘nä, det tycket jag väl inte alls, det rynkar sig lite, men det är väl jumpern?’.
Hur som helst, så är det ju min rygg, och den ser ut så där, så egentligen är det bara att gilla läget, detta trista uttryck.
Fast, vem vet, kanske Kommer andra dagar, med slätare rygg. Och om det nu inte skulle göra det så kan jag gå trygg ändå. Den som vill hugga mig i ryggen gör det väl i a f, inte är det någonsin någon som låtit bli sånt för att den tilltänkta ryggen sett lagom snygg ut. Att inte ställa dumma frågor är väl nästa projekt att träna sig på lite. Nu när golvet är städat bredvid datorn.