Dagens text i kyrkan handlade om när Jesus går på vattnet till sina förskräckta lärjungar. Som ene predikanten sa – ‘om nu Gud är allsmäktig, så var det en skitsak för Jesus att gå på vattnet’. Exakt så. Och vattnet är inte bara vanligt sjövatten, det är också allt det här andra som dränker våra liv. Att hålla ögonkontakt med Herren, att aldrig släppa Hans goda varma blick. Att inte bli så rädd för kaoset runtomkring – och det kan vara betydande i ens enkla liv – att man tappar fokus. Vart är jag på väg egentligen? Mot livets slut, det är det enda jag vet. På vägen händer det att jag trampar fel, oh ja, att en annan väg verkar bättre, enklare. Men vem har sagt att det ska vara enkelt hela tiden? Mycket trassel skapar jag själv. Och mycket skönhet finns det utefter vägen, tack för den. Men att aldrig glömma, att alltid, överallt söka. Som kvinnan i Höga Visan – jag söker Honom, som min själ har kär. Och Han finner mig, i Hans trygga händer vilar jag, mitt i stormen. Gryningen kommer. Snart.