att jag saknar människor att bry mig om. Det finns många både närmare och längre bort som jag bär i hjärtat. Människor som lever bra, fina, levande liv, andra som har det svårare, där man inte riktigt får till det alltid,  stråk av sorg. Och så alla som har det förfärligt, av olika skäl. Sjukdom och svek finns på många håll. Och många liv delar jag på olika sätt. Är tacksam att jag får alla dessa skärvor av liv i mina händer och tankar. Jag är tacksam för livets brokighet och för att jag får ha omsorg om andra.
Men just nu, just här, mitt eget liv – det som levs av mig. Där är  det svårt. Praktiskt vet jag att jag betyder mycket för maken. Och jag försöker fylla den uppgiften så gott jag kan. Det är ett lyxproblem att vara trött fast man har mat på bordet och tak över huvudet. Men det är mitt lyxproblem. Som just nu, just här, får mig att leva mitt liv på ett besynnerligt sätt.