Jo då. Fast det finns kvar en hög papper, som måste (?) gås igenom med den som ska hantera pappren efter mig. Nån gång sen. Och på måndag ska jag gå dit på fm, rensa bort ytterligare papper, tömma papperskorgarna en gång till och få ett kvitto på att jag lämnat nycklarna.
Det sista jag gjorde var att stoppa ner min anteckningsbok i minsta portföljen och tänka på Torsten. Han var en mycket älskad person tidigare i mitt liv, och han hade en sån portfölj som han kallade ‘giftskåpet’. – ‘Och det ska fan i mig ingen rota i’, som han sa. Och kära nån, nu är jag lika gammal som han var då.
Jag skulle kunna tillägga att det berömda nya datasystem som skulle installeras ‘i mellandagarna’ ännu inte kommit. Och vem som ska ordna det var visst inte heller klart. Och vem som…så kan man fortsätta länge, men jag behöver inte fylla huvudet med det längre. Enough is enough. Resten av mitt liv. Rimligen inte så förfärligt många år, tror inte jag blir 150, men det som blir kan bli nog så spännande.
Min sista medarbetare sa vänliga saker till mig, bless her, och jag fick ett mail som gjorde att tre stilla tårar föll innan jag ens börjat jobba i dag. Så allt kunde varit mycket värre.