Det blev bil i st för promenad. Minus 10 är ingenting för dom som bor i Älvsbyn, kan jag förstå, men nu gör inte jag det. Och det är nog både jag och dom som bor i Älvsbyn tacksamma för. Detta var en underdrift, ur alla synpunkter.
Och sen undrar jag varför kvinnor, ca 40, som ska ha fest tillsammans på nyår nödvändigtvis måste gå alla fyra-fem till Maxi och samlas runt en kundvagn, som dom långsamt fyller under komplicerat samspråk om vad och vem som ska göra hit och dit. Det blir liksom ett isberg, som långsamt flyttar sig runt i affären. Man kommer inte undan.
Men när jag väl kom loss tittade jag in hos fina grannen (bästa grannen var redan där) och vi åt pepparkakor och någon grönmögelost och drack (för min del) lite whisky. Fina grannen hade äntligen vinkat av sin svåger och hans hund i dag. Dom skulle åkt i går, men nånting hade hängt upp sig med transporten. F G har alltså varit tvungen att gå ut med svågerns pudel i en vecka. Hundar är inte hennes grej. Knappast svågerns heller, för han är lite bräcklig och släpper ut hunden med sitt åttameterssnöre på morgonen, så att den får kissa. Em kommer det en hunddagisvakt och tar stackars hunden på en lite längre promenad. Men nu har grannen fixat det, så Bästa Grannen och jag fnissade rått och sa – ‘han kommer, när han nu kommer hem, att komma på att det är bättre att han skänker dig hunden’. Stackarn – hon nästan svimmade. Släktkänsla och Julhelg är en explosiv kombo.