Äntligen, inte en dag för tidigt – borde ha varit i augusti nån gång, skulle jag träffa dom stackare som ska överta mina enkla sysslor. En bit att åka för dom i den gnistrande snön, men fram kom dom. Vi pulade in oss fem personer i mitt lilla rum, och dom utifrån kommande hade hängt av sig ytterkläder och vi började. Inte bara vi – ring, riiing, RIIING! Brandlarmet – övning. Tack. Alla utrymmer huset, ena besökande sa till den andra – ‘du tyckte ju att det nästan var synd att sitta inne en sån här dag’ – så där fick vi stå. Räddningsledaren kommer så småningom med blåljus på. Och minsann – i rondellen kommer två brandbilar med sirener. Är det rentav en fullskaleövning att folk ska hissas från övervåningar etc? Men brandbilarna åker förbi. Det hade råkat hända en riktig olycka samtidigt, så det blev ambulansutryckning också och räddningsledaren fick  kasta sig efter.
Och vi fick gå in och fortsätta vår lilla överläggning. Bra och konstruktivt. Fast så dags.