Så klart jag lyckades smitta ner maken med min förkylning, eller vad vi ska kalla eländet. Något annat var väl inte möjligt. Familjen har alltid klagat på mina nysningar – jag nyser för högt – och det tror dom blir bättre om dom klagar, det har ingen som helst effekt. Jag ställer mig inte och anstränger mig för att nysa så högt som möjligt, det bara blir som det blir. Om det är riktigt känsligt runt omkring kan jag halvkväva, men det är inte lätt. Och sen hostade jag rejält, så maken trodde att grannarna numer tror att han slår mig med kryckan. Då skulle jag hoppa undan.
Men jag är tacksam att han själv är mer diskret, så att grannarna inte nu misstänker mig för att ge igen. Han nyser visserligen tystare, men han nyser minst fem nysningar i följd. Och jag hoppas för bådas vår skull att han känner sig lite bättre i morgon. Han är inte särskilt tacksam för dosen Kan Jang heller.
september 28, 2010
september 29, 2010 at 12:20 f m
Han måste bli frisk till fredag…ju!
september 29, 2010 at 9:18 f m
Deppan – jag jobbar på det…
september 29, 2010 at 9:36 f m
Oj, precis så som du beskriver det, nyser mannen här i huset. Ni kan inte ha det lätt.
Ej heller vi som flyger upp i taket varje gång det sker.
september 29, 2010 at 12:30 e m
VildVilda – välkommen – jag känner mest med honom förstås, men jag kan förstå att tryckvågen inte är rolig för er andra
september 29, 2010 at 8:06 e m
svärmor nyser alltid 7 gånger på rad så man kan räkna ner.
september 29, 2010 at 8:40 e m
Karin – så praktiskt!