När jag sneddade över vårt lilla torg visade det sig att det var bakluckeloppis. Jag hoppas folk fick sina grejor sålda. Och hur mycket hade jag inte kunnat ställa upp om jag orkat. Fast jag, som inte kan pruta, skulle säkert vara hur kass som helst på att sälja ur bakluckan. Inte klarar jag att gå runt och titta heller. Lyckligtvis. För jag behöver inget mer här.
I en helt vanlig affär köpte jag en enormt snygg väska till Äldsta, som fyller år i morgon. Jag behövde inte ens pruta, för det var 50%. Även om jag gillar väskor tror jag inte att jag köpt den till ordinarie pris, men underbart läder var det, mellanbrunt. Bra. Till mig hade jag köpt en svart.
juli 31, 2010
juli 31, 2010 at 1:45 e m
Själv har jag ett “loppis” i ett dubbelgarage – men jag kallar det för “ÖverFlöd Säljes”.
Det unika med det är att det är kunden som BESTÄMMER priset – och det förbryllar en hel del – men det brukar lösa sig i slutändan.
juli 31, 2010 at 3:36 e m
Josef – låter sympatiskt, men eftersom jag inte ens kan pruta skulle jag få ångest av att bestämma priset själv. Jag önskar dig många mer oneurotiska kunder!
juli 31, 2010 at 6:27 e m
Egentligen borde jag stått i min stad idag, då det är ett stort loppis här. Jag O R K A R dock inte. Samtidigt som jag inte orkar se allt överflöd här Kul för dig att åtminstone gå runt och titta!..
juli 31, 2010 at 7:29 e m
Deppan – men jag tittade inte – skyndade snabbt igenom, såg bara en liten byrå utan skiva, men jag har inte ens plats för den…och fler böcker vill jag INTE ha.