Antagligen har jag dragit detta trauma förr, men det minns nog bara den stackars nya läsare som häromkvällen ägnade ett par timmar åt mitt liv. Det var Osloskånskan som drog fram det ur minnets dunkel den här gången.
Numer har jag ett par skor från Gudrun Sjödén, men länge hade jag ett svårt förhållande till GS. Hade fått en katalog, där jag hade sett en röd bomullshalsduk. Fint. När jag kom till Stora staden dök jag in i butiken och frågade. Snorkig expedit – ‘vi har ingen helröd halsduk’ – jag: (blygt) ‘jo men i katalogen’ – hon skjuter fram katalogen men en vansinnigt välmålad pekfingernagel och höjda ögonbryn – ‘var då???’. Jag letar svettigt och hittar den förstås inte. Hon, mycket syrligt – ‘vi har bara den här röd/lila – men antingen är man den röd/lila typen eller också är man inte!’
Nä hä, tack, det är jag nog inte, men väl hemma hittade jag den i katalogen och skickade efter den. Jag har den kvar.