Ständigt denna längtan efter frid, lejonen vilar med lammen – en dag, men inte här, inte än. Den senaste tiden har jag läst en bön – ‘…så mycket som på mig beror håller sams med alla människor…bind våra hjärtan samman i kärleken’.
Så mycket som på mig beror – mer kan inte jag, en del människor är det inte min uppgift att hålla frid med – dom som vill illa, får jag lämna vidare. Ingen är ett hopplöst fall, men jag kan inte lösa allt.
Att lägga problem i de lådor de hör hemma – det här är min låda, den får jag rensa i, men den här är någon annans. Ibland kan jag hjälpa till, ibland gör jag skada med min beskäftighet. Alltid, inför alla – att försöka se vår del i kärleken, känna den pulsera som helhet, inget privatprojekt för mig. Längtan, förväntan – en vacker morgon. En annan värld.