intensivt på nånting, kan det ändå bli nåt helt annat. Det är bra. Jag har gått länge och funderat på ett inlägg om skillnad/likhet mellan försoning/förlåtelse, för det är nånting jag funderar rätt mycket på just nu. Men det ligger lite för nära. Inte färdigt än, om nånsin.
Och då är jag tacksam att jag, som nästan alla torsdagar, åkte ut till lilla kyrkan i skogen. Att en stund stiga ur tiden, ur mina egna taffligheter och brister, förlåten och nytvättad i själen – åka hem med evighetens ljus i hjärtat, omgiven av en matta vitsippor vart man ser, påskliljors gula ruggar, vattenblänk, svagt ljusgrönt skimmer i lövträden. Och fågelsången, när bildörren öppnas. Lovsången som jag också får vara del av.