Lite i taget samlas det på. Alla sopor som ska bäras ner till alla kärlen (jo jag viker ihop mjölkpaketen så prydligt så), hela diskbänken fylld med saker som ska diskas, både för hand och plockas i maskinen (jag har en ovanligt liten diskbänk, men det var likadant när jag hade en dubbelt så stor), två månaders betalda räkningar som inte är insatta i pärmen, tvätt som ska hängas, handdukar som ska manglas – många detaljer som inte tar så lång tid i sig. Men tittar jag mig omkring och ser allt, så tar det slut innan jag hinner börja. Då blir det en extra stund på soffan.
Nu lurade jag mig att gå ner med soporna, diska det mesta och nu ska jag sätta in räkningarna, som ligger vid mina fötter. Och då känns det plötsligt inte så hemskt längre.
Och jag får tillbaka på skatten.