Alldeles nyss, en av årets första synliga. Orangerosa solstrimma, milt grönblå himmel och så ett rejält lager moln, mörkblå och intensivt rosa varvat. Mycket vackert. Och strax dessförinnan sken solen in genom kökets söderfönster, reflekterat i ‘höghus’fönstren en bit bort. Det är bara här man kan kalla dom höghus, när dom byggdes räckte inte brandbilens stege till, men man har ny brandbil nu.
Fast fönstret där jag sitter vetter mot vår insynsskyddade balkong, så i vanliga fall ser jag kanten av den och en bit himmel, men nu är det mest snö överallt där – om jag sträcker riktigt på halsen ser jag två skorstenar.
Men det är mindre mörkt nu. En månad sen vintersolståndet. Och två månader tills köksklockan går rätt igen. Den anpassade sig aldrig till vintertiden, som den skulle gjort. Ibland får man fortfarande ett nervöst sammanbrott på den, men vad är tiden egentligen?