nu då? Jag är hungrig, och jag kommer att vara hungrig varenda kväll till Jul. Inga små saffransskorpor som hittar hem, ingen choklad heller, ingen extra ostbit. När jag säger ostbit menar jag inte en menlös skiva med osthyvel, här snackar vi OST! En mycket obetydlig späkning, men för nån med ett lite osunt förhållande till vissa matvaror, är det väldigt nyttigt.
Att inte bara säga ‘ja tack, mera’ till alla idéer kroppen kan komma på, för min kropp är så kreativ att hälften kunde vara nog. Det slog mig just att jag nog har ett paket torkade aprikoser nånstans…vik hädan. Jag klarar det här.