- ja ‘bitti’ är väl inte rätt – men 8.50 ska maken vara på vårdcentralens lab och ta blodprov på fastande, medicinfri mage. En liten avvägning där, att vakna lagom så han hinner piffa till sig, dvs raka sig, men inte så långt i förväg att han (eller jag, för den delen) blir outhärdligt hungrig. Nä, jag ska inte ta prover, men det är rimligt att vi äter frukost tillsammans sen. Och det är snarast jag som har tendens att bli outhärdlig när jag blir hungrig. Somliga skulle kanske ha en tendens att fylla i – ‘vaddå när du blir hungrig’ men jag väljer att ignorera den sortens lustighet.
Nu är det i a f läge att välja lagom ringtid för väckarklockan. Den är dessutom inte så exakt, dvs jag ställer den och sen ringer den lite senare än jag tror. Varför skulle ens en sån sak fungera enkelt och okomplicerat?
Fast en bra sak är att personalen på lab kan sitt jobb och tar blodprov hur snabbt och elegant som helst, står inte där och gnäller över att det här var ovanligt svåra kärl.
november 13, 2009
november 13, 2009 at 9:23 f m
Det er sant! Labgjengen er dyktige med nålen! PÅ mitt sykehus har vi labpersonel som tar de fleste blodprøvene. Jeg ordner med blodkulturer og venekanyler. Men det er ju sååååååååå plagsomt for pasienten når man ikke får det til på første forsøk. Jeg bruker å si at det er ikke deg, det er meg;-)Hvorfor ikke si det som det er liksom? Pasientene vet at jeg gjør mitt beste.
november 13, 2009 at 10:29 f m
Aggie – det gick hur bra som helst och just den här kvinnan är dessutom så trevlig. Men vi har varit med om att personal står och klagar, en gång stod det tre stycken runt maken och gnällde. Som du säger, man får gilla läget, patienten sitter ju liksom inte och tjuvhåller på sina vener.