som en vän till Äldsta väninnans far i går kväll. Sen 9½år har hans alzheimer tagit mer och mer av det som var han. Och nu har han gått ur tiden, må han vila i frid. Jag tänker också på hans underbara änka, ett par år äldre, nästan blind, med krassliga knän och höfter, som skötte honom hemma mycket längre än hon egentligen orkade och som besökt honom nästan dagligen. En levnadsglad och så positiv kvinna.
Tankar och böner för dem och familjen var med i den ljusa Mässan nyss, som slutade med en andakt på kyrktrappen, då vi bad för alla avlidna och sjöng ‘Härlig är jorden’. Jag tittade söderut på kyrkogården, där det fanns lite mörker bland alla lyktor, där maken och jag ska vila när vår tid kommer. Om han går först, tänder jag ett ljus där. En annan gång.
De som sår med tårar ska skörda med jubel, som är en av dagens texter.
Och när jag parkerade bilen hoppade det fram ett minimalt skelett i pyjamas och med ansiktsmask.