Det blev tandtråd också, byglar till maken och tandflaskborstar och raklödder till sonen. Och en tandborstmugg på köpet. Systemet vägg i vägg nästan. Grönstedts och Zinfandel. Z var förstås sista flaskan. Älskade avlidne läkarvännen lärde oss hinka Z en gång i tiden. Som sammet, dvs jag gillar inte sammet – fryser i hela kroppen om jag tar i det – men som sammet borde vara. Vi har inte självplock så jag tar kölappen och skriver ner mina nummer, så jag slipper stå och fundera. Helflaskor? sa kvinnan undrande. Den här gången ja, hon vet att det ofta är halva. För den som tänker ‘hur ofta är människan där egentligen?’ – lugn – detta är en liten ort och damen har jobbat där i evighet.
Och av cigarillerna fanns det ett helt paket, så jag slapp sorten med besynnerlig doft.