För mycket av det goda kan vara alldeles underbart. Eller inte. Jag gillar att titta på Animal Planet, stackars hundar som kommer till goda hem, katter som opereras och mår finfint. Goda slut. Men det finns gränser.
Nyss låg jag i soffan och tittade på Who’s judging Amy? Den mycket grånade modern gick just en promenad med sin nye omtänksamme, ännu mer grånade, pojkvän. Dom höll ömt om varandra. Amy själv, alldeles nygravid, friade till sin jättesnygge karl, som svarade med att ta upp en jättediamantring ur fickan. Hennes brorsa spelade gitarr för sin fru, höll henne i hand, tittade henne länge in i ögonen och ville prata länge och sen skulle dom ha s*x i köket.
Arizona Humane Society – det är min melodi. Räddade hästar och papegojor, tack.
oktober 30, 2009
oktober 30, 2009 at 6:03 e m
Hehe! Du är för skön! Tack för att du finns, Liljalill!
oktober 30, 2009 at 6:17 e m
Nica – det samma du, tröst i livet! Kram.
oktober 30, 2009 at 6:27 e m
Fin serie; Amy. Och så han med dom vackra koögonen….låååånga ögonfransar…åhh..
oktober 30, 2009 at 7:36 e m
Kerstin – ja, och vad ska han med dom till? Äldsta tittade en gång på minste bror, han var ca fyra då – ‘lille vän, att du skulle få dom längsta och svartaste ögonfransarna av oss allihop, lite orättvist är det’.