Tidigt i morse vaknade jag av ett ihållande hostanfall. Och då vaknade maken också, men när han varit på toa, pallade jag upp mig med kuddar och sov vidare. Länge. Och sen hostar jag vidare. Inte så ofta, men när det triggar igång vet jag inte om jag kommer att kräkas till slut, men det har inte hänt än.
Jag inser att jag måste avboka morgondagens efterlängtade massage. Man kan liksom inte ligga på bänken och få ett hostanfall, förutom att jag inte vill smitta henne. Och jag undrar hur det kommer att gå med maken. Men jag kommer att få oväntade muskler i mellangärdet, den saken är klar.
augusti 31, 2009
augusti 31, 2009 at 11:19 f m
Stackare – då kan vi hosta i kapp. Har hostat i flera dagar nu. Svajig konstig feber – ont i halsen, ont i kroppen. fast känns inte som influensa. Kanske är det lite nöff-nöff ändå? Å andra sidan, spelar ingen roll vad det heter, det som man har. Huvudsaken är att det går över.
*klappar på Lilja* Sympatihostar lite och försöker hålla kvar lungorna på insidan av kroppen. Det är ett hårt jobb…
Kram
augusti 31, 2009 at 12:11 e m
Nica – det låter precis lika. Det är nog en egen variant ska du se. Då ligger du ett par dar före mig – berätta hur det går! Och ibland känns det som om man får svälj hårt för att hålla lungorna på plats, helt rätt. Kram.