ringde Ä sonen. Han lät glad och lycklig. Och det värmer mitt hjärta. Ringen hade blivit klar. I onsdag gick dom dit för att hämta den, som överenskommet med damen dom pratat med för tre veckor sen. Hon hade sagt att man betalade när man hämtade ut. Så var inte fallet i onsdags när hennes chef stod bakom disken. Han meddelade att en beställning inte påbörjas utan handpenning. Då blev bruden rätt rasande om jag förstod sonen rätt, så dan efter var den klar.
Kantorn lär spela något som förmodligen ingen känner igen, sonen hade gett henne numren i Werksverzeichnis på vad han ville ha, men hon hade inte hittat styckena. Och det föreföll osannolikt att nån hade känt igen det även om hon hittat noterna. Men hon var gladlynt, och skulle visst hjälpa till med serveringen.
Själv har jag tömt kameran och laddar batteriet, och sorbet surrar på som vanligt. De två sista omgångarna nu.
Äldsta dottern sa ‘hade vi nån efterrätt?’ – ‘jo, älskling det hade ni, många liter färska jordgubbar och mors hemgjorda vaniljglass’. Ingen kommer m a o att minnas den jämrans jordgubbssorbeten heller.