Ständigt detaljer. Och jag blir orolig, är det bara tillfälligheter, hur ser det ut i morgon?
Jag jobbade em i dag, och då får maken medicinen innan jag går. Men han ringde till jobbet och frågade var medicinen finns, för han kom inte ihåg att han tagit den.
Och förut i kväll gick jag och handlade, sa till ordentligt när jag gick och när jag kom hem. Plockade upp allt och gick upp till datorn. Efter nån timme gick jag ner igen. -’Jaså, du är hemma nu, gick det bra?’ sa maken intresserat.
Och nu skulle han klä av sig och borsta tänderna, men ropade från badrummet – ‘nu är det nånting som är konstigt’ – och det var det. Rutinerna hade hakat upp sig totalt om hur man gör när man tar av sig, men jag satte honom på spåret igen, förstås.
Men jag gillar inte riktigt det här. Kanske bättre i morgon.