här och nu. När jag samlade ihop mig till sena eftermiddagens bön, vespern, läste jag på slutet en av de böner jag läst så många gånger
Du låter inte någon prövas över förmåga – stärk de kraftlösa och res dem som fallit.
Att inte bli prövad över förmåga är inte det samma som att stå ständigt lycklig, sjungande glada sånger. Det kan vara att vara kraftlös och redan ha fallit. Det är inte brist på tro att falla, det gäller bara att ha förströstan att när det är dags, när tiden är inne – reser Han mig upp. Händer som är starkare än mina.
…så att vi nu och för evigt lever under ditt beskydd.
Inte som jag vill, men så länge Du vill.
juli 7, 2009
juli 7, 2009 at 11:14 e m
..ingen står ständigt lycklig- eller lallar käcka sånger
Ingen…
Det vore jättefint. Hur gör man? Var köper man det?
…ler fortfarande åt mitt fina meddelande. Ville bara säga det.
*trallar käcka sånger*
tja, just nu i alla fall!
Mmmmmmmmmpuss!
juli 7, 2009 at 11:57 e m
Nica – det låter bra när du trallar…du är för underbar!
Puss själv!
juli 8, 2009 at 11:51 f m
”Att inte bli prövad över förmåga” skriver du.
Jag tycker dock att många får prövningar som är över förmågan.
Det är svårt att förstå. Att man inte ständigt kan vara lycklig kan jag förstå men många människor drabbas gång på gång av svåra svåra händelser och sjukdomar.
Det kommer jag att ta upp med sankte Per när det är dags! ;=)
juli 8, 2009 at 12:40 e m
Ninni – det är det som är det knepiga, jag är väldig oförtjust i psalmen ’som din dag så skall din kraft ock vara’ – för det tycker jag inte stämmer så värst, och då var det för mig en god tröstande tanke att man kan visst falla i sina bekymmer och smärtor, men man faller inte ur nåden. Den starka handen finns, fast jag inte ser den.
När jag ser på andras liv kan jag känna stor förtvivlan över hur tunga bördor många har, men jag vet aldrig tillräckligt. Att lita på att Gud hjälper till slut är att gå balansgång på en vass egg, men framåt hela tiden.
Ska bli intressant vad S Per svarar…