Så ljust – så länge! Det tycker barnbarnet, lilla Pussgurkan också. Hon är ju född och uppväxt i Frankfurt a M, så hon har väldigt svårt att förstå att klockan är mycket när det är så ljust. Fast i kväll tyckte jag det också. I morse med. Vi sov med balkongdörren öppen (lugn – ingen kan klättra in, jag lovar) och det blev så ljust tio över sex att jag for upp och trodde att jag försovit oss.
Men i kväll klev jag ut kvart i nio och styrde stegen mot bästa grannen – på uteplatsen satt dom med ett trevligt par, som jag kände lite. Så jag blev kvar där nästan två timmar utan att märka det. Dom är kolonister, dvs har koloniträdgårdar på samma område, inte jag trots apelsinträd, oliv och i dag physalis! Jag ligger mer åt Medelhavet än åt koloni. Det var en väldigt bra kväll! Fast dom planerade jordgubbarna med maken får bli i morgon.