har dagen flutit på. Jag hann titta en kvart på Grumpy Old Men – jag hoppas det kommer fler delar. Så befriande surt. Han som sa att det är ett tjat om Carpe Diem /fånga dagen/ – det tycker jag man ska låta bli – en del dagar ska man verkligen låta bli att fånga, ju förr dom försvinner ju bättre. Det tyckte jag var strålande. Det ska bli mitt måtto.
Mors dag t ex är en typisk sån dag. Döttrarna har ringt hem, rart. Fast jag pratar med dom andra dagar också.
Svärmor har varit här på middag. Hon har av princip bara en hörapparat i, så att hon lätt ska kunna prata i telefon, om hon använder nån alls, och jag kommer aldrig ihåg vilket öra man ska råma i. Så det är bäst att vi gör som vi alltid gjort. Hon pratar. Maken och hon, fast mest hon, gick igenom alla hus utefter Fortunavägen, där maken är  uppväxt. Vilka som bott där tidigare, vad husen kostade, släktingar och giftermål , ja allt från källaren till taknocken i princip. Till slut satt jag hjälplöst och klippte med ögonfransarna och var två mm från att somna. Också som vanligt.