En av dom Gnälliga Gubbarna beskrev när han låg på sjukhus och väntade på att operera dubbelt ljumskbrock. Det knackade på dörren, in kom en syrra med raklödder, borste och hyvel. Hon sa ingenting, traskade bara fram, drog av täcket, högg tag i hela paketet (som han sa), rakade bort varenda hårstå, tittade upp och sa ‘är det nåt du vill fråga om?’ -’ja, varför knackade du?’ sa han.
När jag hade fött Äldsta blödde jag en del. Man låg kvar flera dar på BB och dom var inte nöjda med det här, så dag tre när jag låg där i stillhet (så mycket stillhet det nu blev med sex andra kvinnor i rummet) öppnades dörren, in klev en karl, rödögd, med två dagars skäggstubb och inte helt fräsch vit rock. Han klev fram till min säng, vek undan täcket, tryckte på magen, kollade underredet och högg in en spruta i låret på mig och var ute igen innan jag hann och säga nånting. Sen har jag förstått att han förmodligen (hoppas jag) var en stackars jourunderläkare med två dygns tjänstgöring bakom sig.