Äldsta väninnan ringde. Hon hade i sin kyrka hört tacksägelse efter en vän till mig från tidig ungdom. Vi har inte haft mycket kontakt de senaste åren, men ett par veckor har jag gått och tänkt på att jag kunde ju ringa upp henne nästa gång jag hälsar på Äldsta. Man ska inte skjuta upp.
Men så är det ju komplikationen att Ä V är min Äldstas svärmor. Och jag gillar inte riktigt att hon gnäller på Äldsta. Det ÄR tungt att gå över BF, och hon mår konstant illa, är jättestor, har svårt att gå och sitta. Då tycker jag det är taskigt att påpeka att det är minsann +- 14 dagar som gäller, så det är inget att klaga över, och själv mådde hon utmärkt. Så fint då (att minnet fungerar så selektivt) – men om man nu inte mår så bra, kan man inte få vara trött på det hela då?
Jag minns att jag var trött mina dagar över. Och om hon nu hade så fantastiskt lätta graviditeter så var det otur att hon bara skaffade två barn, nån hade ju kunnat bli lyckad och bosätta sig lagom långt bort. Gnissel!!