har jag lika många barnbarn som i går. Jag försöker inte ens kamoflera mig, jag ringer en gång om dan till Äldsta, fast jag tror hon behöver piggas upp lite och få gnälla på nån annan än mannen också. Men han är underbart tålig. Och den där väntans tid minns jag mycket tydligt. Med Ä sonen var jag så trött på alltihop att jag lyssnade på en  granne som sa att man kunde dricka ricinolja. Vi hade ricinolja i huset (använde det på den tiden till en liten bönelampa, före värmeljusens tid i livet) och jag slog upp ett litet glas och satte igång. Eller igång och igång, det är inte lätt att dricka för det är så trögflytande, jag skulle förstås tagit en sked, men jag var lite frenetisk där och stod och slurpade eländet. Smakar illa dessutom. Och framåt kvällen var jag ganska tacksam att inte ens det satte igång förlossandet, för det hade satt igång tarmfunktionen. Rejält.