Först ringer ett mobilnummer och en grötig man och frågar efter Axel. Nej, tyvärr, här finns ingen han frågar efter. Eller tack och lov, kanske. Vem vet vad Axel skulle bidra med. Min lilla mamma lärde mig att man inte ringer folk efter 21. Men dock.
Två minuter senare ringer samma mobil och påstår sig vara Axel. Och nu säger han ‘vi kanske har ringt fel, både du och jag då’. – nej, inte jag i a f, för jag har inte ringt någon alls, säger jag. Nu får vi se om han lyckas till slut. Det lät inte helt säkert.
april 29, 2009
april 29, 2009 at 11:00 e m
Du är ju helt otrolig ikväll!
Goding!
april 29, 2009 at 11:02 e m
Kerstin – livet rasslar på!
april 29, 2009 at 11:04 e m
MÅSTE vara Barcelona Red!
april 29, 2009 at 11:17 e m
Haha! Jag blir glad av dig, vet du det?
april 29, 2009 at 11:23 e m
Kerstin – jag skulle tagit på det för ett par veckor sen då!
Nica – detsamma!
april 30, 2009 at 9:49 f m
*haha* Jag hade också en sån igår som skulle till nån Axel eller Alvar i Kånna. Jag sa att det inte var jag men han hade svårt att tro det…
april 30, 2009 at 12:34 e m
Hosanna – tänk så många samtal han måste ha ringt. Överallt menar jag.