i morse igen. Fast då hade jag varit vaken länge för en gångs skull. Å andra sidan somnade jag halv två, så det jämnar väl ut sig på nåt sätt. Där jag låg och snurrade och försökte slappna av (min kropp är lömsk) – tänkte jag allvarligt på att sjukskriva mig. Och det har aldrig hänt. Inte ens tanken har jag låtit sätta sig på huvudet. Men sen gjorde jag ett överslag och kom på att det blir nog rätt jobbigt också. Så jag gick i väg och skrev en liten skrivelse på två sidor med tio bilagor, allt i två exemplar. Sen ringde jag dit den skulle och frågade om jag skulle åka dit med den (6 mil enkel resa) eller om jag kunde skicka med post. Den underbara, förtjusande kvinnan med en röst så mild, sa att det gick med post. Kanske får jag se solen gå ner också.