Efter visst besvär lyckades jag ju idag få till nya tillbehör till makens käpp, ny gummidoppsko, nytt resårband att hänga den på stolskarm och ny gummiplopp att kunna luta den mot bord etc. Fast det var lite kärvt, för kvinnan jag pratade med undrade om det gick på Landstinget eller Kommunen och om vi betalade själva. Jag sa att jag hade inte den blekaste aning (jag tillade inte att jag var helt ointresserad av det) och när vi kom dit FICK vi grejorna. Heja.
Men nu har jag kommit på ett nytt projekt. Maken promenerar, men inte så fort och inte så långa sträckor. Det är begränsande. Han fick ju låna rullstolar i Italien. Han gillar ju inte rullstol eftersom folk då har en tendens att tala över hans huvud. Men nu har jag tänkt mig att det ändå skulle kunna innebära praktiska fördelar, jag har tittat runt lite och vi har diskuterat saken, och han tycker nu att det kunde vara OK i vissa situationer. Men då är den praktiska frågan: hur gör jag. Jag är fullt villig att betala, men det är säkert inte så man ‘ska’ göra. Att traska in på rullstolfabriken och fråga efter en bra modell går väl inte, dom säljer säkert bara till kommuner eller landsting. Och hur många ska yttra sig och bedöma hans behov? Jag såg t ex när jag googlade runt i hjälpmedelsdjungeln en mycket bättre duschstol än den han har, men det var ju inte så att det fanns något att välja på. Vi fick vår modell och så var det bra.
Jag kan inte tillräckligt mycket om det här och vet inte ens vem som vet. Det är så mycket som inte fungerar, för personalen, som är inne i systemet, frågar aldrig dom frågor jag i efterhand tycker skulle behövas. Man har ingen valfrihet, någon annan har valt, och tanken att man skulle få alternativ själv finns bara inte. Här finns det grejor, men jag kommer liksom inte åt dom. Ska försöka nästa vecka då.