Satt nyss ute i gråvädret, men en talgoxe (?) sjöng med stor optimism. Egentligen skulle här ha ätits soppa med räkor, men inga räkor fanns, så det blir rökt makrill med citronpeppar, hemgjort potatismos med gräslök. Och sallad.
Bilen är hämtad och glasögonen kommer att hämtas. Underbart. Då slipper jag att springa upp och ner i trappan med läsglasögonen.
Och det faktum att när jag kom upp på övervåningen nyss så lät det lite konstigt från badrummet – ja, maken hade glömt stänga vattenkranen för en timme sen – får jag väl bara se som en vardaglighet bland andra.
januari 30, 2009
januari 30, 2009 at 1:32 e m
Vad ni äter god mat!
januari 30, 2009 at 3:59 e m
Det är bra att rensa rören ibland *hostar lite lätt*
januari 30, 2009 at 5:12 e m
Annica – det är gott och så himla snabbt också.
Hosanna – jo, och vattnet ingår i hyran…
januari 30, 2009 at 5:36 e m
Jamen dåså
januari 30, 2009 at 11:17 e m
Var glad att han inte kastar skräp som man inte kan spola ned, i toaletten.
januari 31, 2009 at 12:12 f m
Eva – det finns alltid en silverkant på molnet då?
januari 31, 2009 at 3:54 e m
Ja, men så är det ju alltid. Min 0:åriga moster sa alltid—”Det är ingen ide´att beklaga sig—det finns alltid de som har det värre! Fast det blir ju inte JAG bättre av….” Fast hon fortsatte ändå beklaga sig. Det var riktigt roligt. Ibland skrattade hon sig själv. Hon kunde varken gå eller stå, när hon myntade detta.
En gång glömde de henne på taletten på äldreboendet. Ingen hörde hennes rop. Detta berättade hon med stor inlevelse och hon överlevde. Egentligen var hon en krutgumma, som såg livet lite från andra hållet.
januari 31, 2009 at 3:54 e m
Hon var inte 0 utan 90.
januari 31, 2009 at 4:58 e m
Eva – En förmåga att berätta ger ofta möjligheter att få lite distans till prövningar, och den som kan skratta åt sig själv har en gåva.